Jag hade rätt...

Hmm..ibland önskar jag att jag inte kunde läsa människor.
Livet skulle kanske vara svårare, men jag skulle inte få så ont varje gång jag insåg att jag insåg att något dumt och icke-önskvärt faktiskt var sant.

För det gör ont.
Ett litet sår ovanför bröstkorgen.

Det var väl därför jag inte chansade, antar jag.
Och jag har känt det på mig.

Egentligen så spelar det ingen roll, jag vill fortfarande vara hans vän. Seriöst, jag vill bara ha den där nära relationen till honom, jag vill inte ha nån pojkvän, de gör dig besviken ändå. Vänner är _lite_ mer pålitliga iaf, inte mycket, men _lite_.

Nu måste jag hitta ett annat mål.

Men seriöst? Vem säger inför alla att han tycker att man är en ängel. Och nej, inte sådär klyschigt, utan VERKLIGEN säger att man är en ängel. Och hur kommer det sig att inte så många ser det jag ser?

Och hur många sätter sig på ett knä, kysser ens hand och säger "Tack", bara för att?
Antagligen bara han, och han gör det säkert inför alla, det bara att jag har gjort mig själv blind för det..